Onsdagen den 28 mars

Härligt, härligt och trött, trött är en bra beskrivning av denna den absolut första gryende dagen denna semester. Resan i går blev sonm det oftast blir när Leffe reser; lugnt, lugnt, stress, panik och insikten att det inte alls var panik.

Vi hade ju hela dagen på oss, så det fanns ingen anledning att stressa, stressen började skymta en aning när vi började väga bagaget.
Min kabinväska var alldeles för tung och jag fick låna en av sonen . I den tunga väskan härskade ordning och reda, var pryl hade sin plats. Den nya var lätt med otroligt många fack, fast jag har fortfarande inte fattat hur de är organiserade.
Det var också just här, vid byte av väska, som vi gick från lugn och ro till panik. Sonen har ärvt mina "skapa panik" gener av mej och följaktigen kom han i sista stund på att det skulle handlas champo på apoteket och att vi skulle  förbi på ett ställe där han lovat vattna blommor också.
Nåja, vi hade gott om tid, trodde jag. .............
Medan han vattnade blommorna, gjorde jag en sista koll i väskan med alla facken. GPS:n var inte där! Herregud, det går inte att åka till Spanien med lokalsinnet liggande hemma på bordet!
Alltså, bara att vända, åka hem och hämta den samtidigt som radion började varna för begynnande köer på Essingeleden.
Nåja, allt gick bra till slut, köerna höll inte vad radion lovade och vi var trots allt ute i rätt så god tid. Ändå hann jag stressa upp mej riktigt ordentligt och irriterande, otroligt irriterande är det att inte klara av en så enkel sak som att flytta saker från en väska till en annan..............

Vid 1-tiden var vi så äntligen framme i lägenheten och gissa om vi var tacksamma över att ha sådana vänner som Preciosa och "La Syrra"!! Finns det något som överträffar lyckan av att hitta ett välfyllt kylskåp när man är trött och vrålhungrig. Otroligt Tjejer, vilket jobb ni lagt ner på att vi skall känna oss välkomna! Tack , ett jättstort TACK!

Nu gryr den första semesterdagen i La Mata

Gomorron