Det har varit en orolig sömn i natt och jag har legat och grubblat hur Johan har det. Till slut är det ingen ide' att ligga kvar. Jag hade hoppats på ett litet livstecken från honom nu, på mail, Facebook, sms eller vad somhelst, men ingenting har jag fått. När jag ringer, får jag meddelandet att "numret har ingen abonnent". Det blir nog en lång dags väntan på ett nytt livstecken.
Det första fick jag i går morse efter jordbävningen på mail när han skriver: "Jag är OK" . Därefter kom Tsunamin och efter den skrev han på Facebook att han klarat den också. Han är fortfarande kvar i Sendai och skulle sova i en bil eftersom lägenheten var för kall.
Nu skall jag försöka ta mej an dagens uppgifter vi har här i Torrevieja och så den svåraste av alla, att låta bli att oroa mej.
I dag får vi de nya låsen till lägenheten. Köket skall mätas upp, planeras och kanske köpas om vi hinner. Ingrid började måla i det andra sovrummet i går. Det skulle bara bli en vit fondvägg hade vi bestämt. Fast när man målat en vägg, ser man hur fula de andra är, så det blir till att måla om dem också.
Vi väntar fortfarande på det varma och sköna vädret vi kom hit för och det kanske börjar visa sig så smått i dag. Prognosen för söndagen ser riktigt bra ut. Det skulle vara kul att byta vinterjacka och långkalsingar mot badbyxor.
Om man någon gång skall bli religiös, så är det nu. Fick mail från Johan nu. Han verkar vara i säkerhet och då kan jag återgå till mer vardagliga ting som att jaga min "manana färg" och beklaga mej över det dåliga vädret, för att inte tala om schlagerfestivalen. Jag riktigt ser fram emot att få irritera mej över den.
Ett litet ord, OK, då är lyckan total. Inget är väl så stressande som när ens ungar är i fara. Låt oss nu klaga och irritera oss på schlagerfestivalen, för visst är det skit?
SvaraRaderaLotta
Åh vad skönt att allt är bra med Johan då!
SvaraRadera