Onsdag den 16 mars

Hon har ett rätt och ett fel Karlsson. Hon har rätt i att tiden går alldeles för fort. Tiden försvinner och projekten minskar inte i den takten de borde. Så där har hon fel, Leffe är inte så duktig som hon tror och dessutom gör han ju bara som hon säger, men alldeles för långsamt.
I går skulle skåpet kapas och fläktskåpet monteras och skruvas upp. Som synes av bilderna, blev i alla fall skåp-kapningen klar, men fläktskåpet ligger fortfarande omonterat på golvet. Nåja, vi hann odla de sociala kontakterna också. Vi hade stämt träff med Preciosa.
Jag är ganska förvånad själv att jag den tråkiga, arbetstokiga finnen kan sitta still i två hela timmar och bara prata. Jag undrar när det hände senast? Nåja prata och prata, det var väl mest damerna som pratade, men ett och annat ord lyckades väl jag slänga in ibland. Trevligt var det i alla fall och jag är glad att jag tog mej tid till det. Nu vet vi också var Ama de casa bor, jag stod länge där och vinkade mot hennes balkong, men tyvärr var det ingen som vinkade tillbaka.
Klockan är nu fem på morgonen och jag borde sova, men hur skall man kunna det när Johan befinner sig i närheten av detdär förbannade kärnkraftsverket. Nu skriver Aftonbladet att det går åt helvete, medan japanerna hävdar att allt är underkontroll. Man får väl lägga sig mitt emellan, men det värsta är att "mitt emellan" är ett litet eller stort helvete. Det som lugnar mej lite är att dom är fyra killar med matförråd och en fulltankad bil, beredda att dra iväg så fort något händer.