Onsdag den 9 mars

Det är som vanligt. Jag vaknar mitt i natten och börjar tänka på allt som vi måste hinna med innan vi åker hem. Vi hade redan bestämt oss för att leja bort jobbet med att byta kök, men det gick åt helsike! Jag förstår nu att "Allt i hus" jobbar med en annan kategori kunder än de vi tillhör. Killen som kom, ville göra om hela köket, ja hela huset. Göra mindre fönster, flytta väggar och riva vår bardisk. Marmorskivor var det enda de satte in och så  hade dom inte tid förrän i maj.
Nu finns det bara två val, göra det själv, eller hitta något annat företag som är lite mer jordnära.

Jag fick så otroligt dåligt samvete i går, när jag insåg att jag bara virrat runt på järnaffären och inte fått något vettigt gjort. Ingrid målade hela vardagsrummet medan jag bara lyckades måla om grinden och koppla in högtryckstvätten. En del av min tid går förstås åt till att jaga "Pintura killen", han som skall leverera fasadfärgen "manana". Så var det i går också. Nu berodde förseningen på att någon annan först skulle leverera "manana" till honom. Det är nog som mina bloggvänner i Spanien säger att man måste sakta ner när man kommer hit. En arbetstokig finnes planering och en spansk verklighet passar väldigt dåligt ihop.

Jag börjar så småningom inse att den sista veckan, vår riktiga semestervecka, "ligga på beachen och lapa sol" veckan riskerar att antingen blåsa bort eller bli en "ligga på knä och montera kök" vecka. Å andra sidan, kan jag inte ta ifrån Karlsson den belöningen för allt slit, hon är värd den veckan och mycket, mycket mer..........