Lördagen den 19 januari

Det är svårt att beskriva med ord känslan att vara här igen! Ja, i natt var det kanske mest trötthet vi kände, men nu börjar jag  fatta att det går att  gå ut igen utan att riskera varken benbrott eller förfrysning

Vi backar lite och hamnar då på gårdagen och den utlovade bilden på vår packning. Det gick bättre än väntat. Avfuktaren fick plats i den stora blå väskan som då vägde 20,5 Kg och resten var inget större problem. Till min besvikelse kom vi inte ens upp till maxvikten på de andra väskorna.

Resan gick bra och Leffe sov nästan hela resan. Karlsson var lite orolig för att medresenärerna skulle tro att vi höll på att störtainnan de upptäckte att det bara var Leffe som snarkade.
Vid halvtvåtiden anlände vi till en nystädad och bunkrad lägenhet. Tack så hjärtligt Preciosa, Lena och Lex. Kommer man den tiden är det mycket värt att få komma till en uppvärmd och städad lägenhet.

En liten kul händelse från Arlanda. Vi hade fått höra av goda vänner att "Lars_Bertil" skulle åka med samma plan som vi. Vi hade ingen aning om vem denne man var, men att hitta en "man med vitt skägg och fransk basker" var förstås ingen match.
Lars-Beril visade sig vara en otroligt trevlig gammal man som inte kunde sluta prata när han väl kommit i gång. När vi parkerar bilen vid lägenheten, vem står då där? Jo, Lars-Bertil, som bara ville prata lite till och så försås kolla att vi kom fram helskinnade.
När vi så öppnar grinden in till området, står Jill ute på balkongen och välkomnar oss. Jill och Joakim är våra svenska grannar här nere som det är alldeles för länge sedan vi senast träffades. Nu denna gång lyckades vi äntligen boka samma semestervecka! Det kommer garanterat att bli en semester vi sent skall glömma.

Vädret är lite blåsigt såhär tidigt på morgonen, temperaturen ligger på 16 grader och det kanske inte lockar till något strandbesök, men Herregud, det är SNÖFRITT!

Gomorron