Tisdagen den 30 april

SEMESTER!!  Joo, nu börjar det kännas så, fast det är lite ovant att Karlsson inte är med. Det fanns gott om tid i går i Nyköping eftersom flyget inte avgick förrän klockan två.

Det blev en promenad i Nyköping och nu hade nyköpingsborna också kommit på benen.

Leffe hade tänkt vara ekonomisk och ta bussen ut till Skavsta, men lättjan drog det längsta strå't och det blev en taxitur dit.

Om Leffe haft lite svårt att hitta semesterkänslan, var vänthallen på Skavsta inte rätta stället att hitta den

Nåja, där stod den i alla fall, "semesterkänslan" halvtankad och klar för avfärd mot Alicante.

Det såg hopplöst ut, inte en enda glugg i molntäcket på hela resan, men då, när vi närmade oss slutdestinationen, då såg det genast mycket roligare ut.

............och väl nere på jorden igen, såg det så jäkla härligt ut för nordbo som fortfarande inte hunnit gnugga vintern ur ögonen

Vi skall åka på en liten utflykt med Preciosa och hennes bättre hälft Lex. Lex ville veta vad det blir för bil till utflykten och denna bild är tillägnad bara honom.

Ja, Leffe hann ju knappast börja andas den spanska luften innan han blev idiotförklarad.
Jag glömde nämna att min vanliga otur var framme genast jag kom ombord. Det fanns en enda unge där på flyget som skrek hela resan och gissa bredvid vem den ungen satt.
Jag går inte in på det något mer, föräldrarna gjorde väl vad de kunde, men det skriker trots det fortfarande i öronen.
Jag såg verkligen fram emot en lugn och avslappnande middag på AMSO, middagen jag satt och drömde om när ungen skrek.
Jovisst, det började jättebra, men se'n gick det åt h..e. Efter ett tag ramlade det in en spansk dragspelare som nog missat varenda musiklektion han borde ha tagit. Jag blev lite glad i alla fall när han bestämde sig för att uppträda för ett gäng damer på behörigt avstånd.
Säg den glädje som varar för evigt.......... När han äntligen var klar, upptäckte han förstås mej och ville ha betalt. Där stod han med öppen plånbok och ville att jag skulle betala för att han störde min middag. Leffe som vanligtvis är en fridsam person tyckte att här gick i alla fall gränsen.
No.... säger jag vänligt och tyckte att det räckte för att visa att jag inte uppskattade hans musik. Nejdå, han står fortfarande och skramlar med portmonnän. NO........säger jag igen och gubben fortsätter skramla.

När jag säger NO en gång till fast 5 våningar högre upp och tydligt visar hur man skär halsen av en dragspelare som aldrig tog musiklektionerna han så väl behövde,
då förstod han och Leffe hade fått en ovän till.......

                                   Goooooooooood morning Espana!!