Fortsättning Mota del Marques

Då var nostalgitrippen över och vi fick en fantastisk berättelse om hur man levde då, med kaniner och kor på innegården.
Kaninerna hade man inte för att gosa med utan helt enkelt för äta upp. För korna fanns det naturligtvis inte tillräckligt med gräs där på innegården utan skulle vallas till betesmarkerna utanför byn.

 Vi tog en promenad upp till torget och det var väl inget myllrande folkliv men Ignacio kände igen alla vi såg. Här är han i samspråk med en av dem medan Karlsson virrar runt som vilken turist som helst

 Vänder man blicken åt andra hållet, ser man att det är tillökning på gång i byn

Va, ser ni inte det?? Kolla en gång till, eller scrolla ner.

På ett av husen fick man besked om att byn fanns här redan några år innan Ignacio såg dagens ljus.

Denhär berättelsen fortsätter i morgon, för nu måste jag koncentrera mej på dagens inlägg. Ni kanske vill veta vad som hände i går också.

                                                              Gomorron