Fortsättning Mota del Marques och tisdagen den 7 maj

Kyrkan var väldigt vacker, tyckte vi, men den stod och förföll redan när Ignacio bodde där. Marken hade inte klarat av tyngden.

Vi vandrade vidare, fiskbilen kom och katterna fick sig ett skrovmål.

Därefter skulle vi upp på den högsta toppen. Ni kommer kanske ihåg bilden i förra inlägget? Nähä, inte det......OK, det gör inget, här kommer reprisen och den höga toppen är i mitten på bilden och med ruinen högst upp

Skylten e' lite korkad, tycker jag. Man måste ju gå upp först annars kan man inte gå i den riktningen. Karlsson löste problemet i bästa Ama stil.

Där hittade vi en annan kyrka och det var nog inte lönt att renovera den heller.

Vi klättrade högst upp, Leffe först ifall det skulle finnas ormar i gräset. Nu fanns det inga, så vi kom upp,andfådda, men välbehållna och blev belönade med en obeskrivlig utsikt.

Karlsson for runt med kameran som en kalv på grönbete

Jag påminde henne om att det var bra komma ihåg hur långt ner det var ifall man tippade över kanten.

Undrar hur långt man ser



Vad tror ni? Tippade Karlsson över kanten? Det får ni veta i morgon, nu övergår vi till gårdagens händelser.

Karlsson började dagen med migrän och det blev en ganska sen frukost. Därefter var det en lykta som skulle hängas upp vid uteplatsen, lite målningsarbete runt blomlådan och shopping på Mercadona. Vi delade upp jobben för att få tid för ett strandbesök också. Hur vi delade upp uppgifterna får ni själva försöka lista ut.

Joodå, det blev både solbad och en öl på stranden.

Vi travade hemåt och Leffe såg fram emot att få slappa och ta delite lugnt. Hur tror ni det gick? Hon, Karlsson ville ju att vi skulle ta det lugnt denna semester och inte börja med några större projekt.

Bilden får tala för sig själv............

Nåja, efter att ha fått slå ihjäl några av de största kackerlackorna jag någonsin sett, bära ut allt bråte och därefter spreja insektgift så till och med de krossade kackerlackorna dog en gång till, kändes det ganska bra.

Dags för middag och efter alla restaurangbesök längtade vi efter en riktig husmanskost.

Vid middagen fick vi oväntat besök, Tommy och Helen kom förbi och vi fick en trevlig pratstund och därefter var vår första riktiga semesterdag i La Mata till ända.

                                                      Gomorron