Onsdagen den 15 januari

Nu räcker det! Detta var droppen! Vi har jamsat med denna jävla president som  nu senast när vi  började såga ner vår stora Benjamin fikus precis så som han ville.

Vi hade, som vi trodde, i samförstånd med idioten kommit fram till att några hottentotter skulle hjälpa oss att ta ner den i går................ manana sa' gubben dagen innan.
Igår  morse kom han förbi glädjestrålande och meddelade "manana" igen och då kände finnen inom mej att det fick vara nog. Leffe tar ner den I DAG. Jag fick tolkhjälp av vår spanska mäklare och enligt honom var det  OK att vi gjorde det själva bara vi var aktsamma om olivträdet som stod på allmänningen.

Sagt och gjort, bara att klättra upp och försiktigt skicka ner grenarna. Jag riktigt önskade att gubben skulle komma ut och se hur försiktiga vi var.

Det gjorde han så småningom också men då var det inte för att applådera. Nej inte alls och då hade han dessutom fått sällskap av sin egen lilla sat-kärring. Hon stod i första ledet och skrek, han i andra och gav understöd.
Skriket handlade om att vi lagt kvistarna på allmänningen och att någon jävla rosenbuske riskerade att bli störd av högen med kvistar.
Karlsson som är vänligt sinnad, försökte lugna idioterna med si, si ,si och Leffe som i detta fall är betydligt  mer jordbunden kunde inte komma på något mer lämpligt än HÅLL KÄFTEN JÄVLA KÄRRING!
Det gjorde hon förstås inte och jag är inte riktigt säker på hur länge hon stod kvar och skrek, Leffe stängde av och både hon och gubbjäveln slutade existera.
När jag en stund senare kopplade på igen hade lugnet lagt sig över gatan. Min första tanke var att flytta kvisthögen och mangla ros-jäveln.
Risken var dock överhängande att duon som alldeles nyss tystnat och låtit lugnet lägga sig över gatan skulle återkomma och mitt finska blod var redan farligt nära kokpunkten.

Leffe, lät blodet svalna, men det kändes läge för en provokation och vi satte oss vid poolen, men presidentparet hade nog tyvärr redan slumrat in i siestan nöjda och glada över att ha satt ytterligare en inkräktare på plats.

Vi hade en träff i Marquesa med mäklaren som skulle visa oss ett intressant objekt och det kändes riktigt bra och viktigt en sådan dag.

Vi skulle inte stanna länge hade vi bestämt, men som vanligt var det svårt att slita sig från det trevliga sällskapet.

Leffe hade kvällen till ära klätt sig lite exta festligt...............

I dag,sista dagen på denna fantastiska resa  kommer det att bli hektiskt.Vår mäklare är just nu i Torre och ville äta lunch med oss och med tanke på gårdagen kändes det extra viktigt även om den lunchen riskerar krascha det  redan fullbokade schemat.

                                                                 Gomorron